Petsamo och havet

Max Engman & Kasper Westerlund (red.)

Meddelanden från Sjöhistoriska institutet vid åbo Akademi 30, åbo 2009 (tredje upplagan 2013)

Häftad, 224 sidor

ISBN 978-952-12-2066-1

Petsamo har i finländsk skön- och facklitteratur omgivits av ett visst skimmer och det finns en inte obetydlig litteratur om Finlands korta tid som Ishavsmakt. Trots att området i hög grad var maritimt, inriktat på havet, är just denna aspekt relativt sett ganska försummad i litteraturen. Denna bok är ett försök att fylla luckan med hjälp av existerande vetande och ny forskning.
I Finlands historia är den, låt vara korta, Petsamo-epoken 1920-1944 unik på många sätt. Det var första gången Finland som politisk enhet etablerade sig vid Ishavskusten. Strategiskt innebar detta att landet inte enbart var hänvisat till de danska sunden som enkelt kunde stängas av krigshandlingar. I det storpolitiska spelet fick Petsamo och hamnen i Linhammar en avgörande betydelse, inte bara för Finland, utan också för Sverige. Hamnen blev ett centrum för handeln med den icke-krigförande delen av världen.
Boken ställer Petsamo och havet i fokus och placerar in “Finlands högra arm” i en historisk och storpolitisk kontext med korridortänkande, handelsförbindelser och försörjning som nyckelbegrepp. Uppsatserna skildrar Petsamo som multietniskt samhälle, hur man i Finland eftersträvade försörjningssäkerhet och en ekonomisk blomstring som Ishavsstat, vilket i någon mån förverkligades genom Finlands relativt avancerade sillfiske, och hur Norge såg Finland som ett strategiskt hot. Flera uppsatser tar upp det som kunde kallas Petsamos stora stund som andningshål; historien är så mångfasetterad att den här får framträda med olikartade tolkningar och motstridigheter och med samma historia berättad ur olika, varandra kompletterande perspektiv.